Vad i helvete är felet?!

Vad det för jävla fel på socialtjänsten i det här landet?

Jag kollar nu på Uppdrag Granskning om fallet Rosanna. En liten tjej som blev såld till äldre män av två tjejer på 19 och 17 år. Stackars lilla tjej på 14 år som inte visste bättre och var rädd. Soc får ett flertal larm från olika personer, däribland hennes pappa och även kuratorer på hennes skola, men gör ingenting åt saken. Inte ens ett samtal eller hembesök hos flickan görs – ärendet ansågs inte vara akut eller eskalerande. Hur kan detta ske?

Nu sitter de ansvariga med tom blick och kan inte förmå sig att be om ursäkt till offret, säga henne hur ledsna de är över vad som hänt henne och hur dåligt alltihop skötts. En persons liv ska behöva gå i spillror för att några lata idioter dels på soc men även hos polisen och åklagarmyndigheter som inte orkar eller vill bry sig. Vad tänker man som myndighetsperson när man åsidolägger ett ärende om barn som råkar illa ut utan att utreda saken?

Jag har förvisso aldrig råkat ut för det som Rosanna men jag känner igen passiviteten hos de sociala myndigheterna. När min mamma en gång lämnade mig ensam och vägrade berätta var hon åkte trodde de att jag ljög – för att min mamma sa att jag talade osanning. Min handläggare, alltså personen som ska stå på min sida och lyssna till min berättelse, skiter fullständigt i vad jag säger och tar min mammas parti.

Det som egentligen hade hänt var ointressant och det väsentliga var att jag var i trotsåldern, det var förklaringen till hela situationen. Att få höra att jag inte bara var löjlig och trotsig utan att jag ljög om min hemsituation var kanske inte det roligaste. Det var inte heller något som gjorde att jag kände större tillit till myndigheter. Detta ledde även till att jag fick en annan syn till hur jag skulle ta hand om mig själv, jag kunde inte lita på de som borde gjort det utan fick köra mitt eget race. Jag var 15 år.