Jag är född med ett hett temperament, eller så har jag utvecklat det under åren med min mamma. Det är från henne jag fått det. Jag kan väldigt fort brusa upp för att sedan lugna mig och komma till sans. Oftast är jag väldigt realistisk, nästan cynisk, och ser allt ur ett logiskt och objektivt perspektiv. Men ibland när något berör mig och jag ser hur fel något står till så kan jag bli som en tickande bomb. Jag sansar mig så långt det går men tillslut måste frustrationen komma ut. Här har jag fortfarande en bit att gå. Jag måste lära mig att vända den här frustrationen till något jag kan använda på ett kreativt sätt. Kanske jag borde börja träna eller skriva mer.
Min mamma har nog aldrig lärt sig hur hennes temperament fungerar, hon blir fortfarande vansinnig och får massiva utbrott där allt i hennes väg flyger kors och tvärs. Jag minns särskilt en gång när vi satt och åt och vi började gräla över nåt och samtliga saker på bordet – inklusive stekpannan och det öppna juicepaketet – flög över hela huset och med några decimeter missade panoramafönstren på andra sidan rummet.
Dit vill jag aldrig komma, jag måste lära mig behärskning. Jag ska ha kontroll över mina impulser – inte tvärtom! Mitt lynne får inte styra mig.. Hur detta ska går till vet jag inte men fan i mig att jag ska komma på det!!
De kallar mig maskros. 